Stjärnorna kvittar det lika om någon är född eller död

För ett gäng månader sedan glömde jag helt bort filip och fredrik´s podcast, ypperligt tillfälle att lyssna igenom det man missat när man packar ihop en lägenhet i sin ensamhet.
Lite jobbigt bara när man känner igen sig när Filip pratar om att han "tydligen" är bipolär, och man skrattar igenkännande.

Körkort och husköp springer runt i skallen, jag vill köpa ett hus, mitt ute i ingenstans och kunna välja lite själv vad jag vill göra.
Men man kan kanske inte hoppa över typ 5-6 år bara sådär?
Jag måste ju plugga först, bli något och styra upp cash-flow.

Men tummen min verkar sitta långt upp i röven. 3 år efter studenten och jag har inte gjort något av det jag ville. Inte för att man ska klaga, jag har ett fast jobb, uppskattas för det jag gör och börjar få lite ordning på tillvaron. Även om det inte är en bransch jag vill fortsätta jobba med så funkar det för stunden. Även om jag inte vill bo i Östersund, så är det helt okej just nu.
Men, det där med tummen.. Dags att ta tag i saker och ting? Spara lite cash istället för att spendera hela lönen varje månad?
Kolla möjligheterna för studier och boende?

Eller ska jag bli en såndär jävla lortig människa som bara nöjer sig?

RSS 2.0