Ungdomen, kärleken. Plus det där som man kallar för passioner. Längtande, trånande. Och så denna dragning till varann

Hatar att man känner sig så jävla dragen till någon så man jämför alla andra med den personen.

jävlajävlaskit.

Vill verkligen säga vad jag tycker och tänker, men det finns liksom inte på kartan. De är bara till att hålla käft och gå vidare.

If I ever leave you, You can say I told you so And if I ever hurt you, You know I hurt myself as well

När man försöker springa ifrån sina bekymmer i en lerig uppförsbacke kommer man tillslut inte orka längre.
Så, nu ligger jag med fejset i leran. Så jävla sur.
Jag förstör och beter mig så illa, blir missförstådd och orkar inte förklara vad jag egentligen menade. Bara rullar över på rygg och ber om ursäkt.

Jag vet vad jag vill ha, men jag klarar inte av det där jävla velandet fram och tillbaka.
Ska jag, eller ska jag inte?
Vad förlorar jag och vad vinner jag?
Kommer allt att lösa sig eller går det åt helvete?

Vilken jävla pers. Jag vill ju att allt ska vara roligt och spännande, inte skrämmande och ångestladdat.

Det enda jag vill, de är att få en chans, lite flyt och nog med deg på kontot så jag fixar det här.
Men nej.
De är oflyt, oväntade utgifter, smutsiga karlar som mindfuckar och ett ständigt skithumör.

Är det min pissiga inställning som ställer till det eller har jag helt enkelt ett jävla oflyt?

B double E double R U N, Beer run. All we need is a 10 and a 5, Or a car and a key and a sober driver.

Äh, jag skiter i det här.
Det spelar liksom ingen roll hur långt vi än kommit så har vi lika långt kvar.
Styr man upp en sak, så raserar en annan.
Nu har jag jobb, cash och sånt. Då är det nästa grej som ska kaosa.
Jag har tjatat i snart 5 år, men nu måste de hända något. Jag måste ut på riktiga äventyr. Där de liksom inte är en jävla tågresa bokad hem redan när man åkt.
Men feg, tråkig och "vuxen" som man är, så tar man sig fan ingenstans.
Ska man bli en elak jävla surfitta innan de händer något?
Jag måste spara så in i helvete med pengar, närmare bestämt hela Paraguays-stadskassa innan jag drar känns det som.

Leta sugar daddy eller leva som en råtta, de är frågan

I tell my love to wreck it all Cut out all the ropes and let me fall

Åh, söndag.
Firmafest i fredags, vågar man sig tillbaka till jobbet mån tro?
Lördagen...Ja, va säger man?
Bakfyllan var för stor för att ta hand om själv, så bästaste Petra gömde mig. Soffläge, folköl, poolparty och massa mys, sen bar det av mot Erik och Mikaela. Sjukt trevlig kväll.

Idag har vi legat i högar runt om i lägenheten, kollat på family guy och ätit.

Tyvärr kom ågren på besök den här helgen också. Jag är trött på honom nu. Jävel.

In spite of ourselves we'll end up a-sittin' on a rainbow Against all odds, honey we're the big door-prize,

Jahapp..
Inte fan va man så jävla iskall som man trodde heller.
De är kört. Har hört att ju mer man pratar om/med någon, ju mer känner man för den personen.
Jag som trodde att de inte gällde mig.
Arma krake!

Hädanefter tänker jag hålla käft. Inte yppa ett ord.
Inte förrens jag kan göra nått åt det.

Nu får det fan vara bra.

För jag är lyckligare nu.

wöwöwöw. Måndag och jag har sovmorgon, vaknar självklart kvar över 6 och är piss-pigg. En runda och två avsnitt supernatural senare väntar jag på min privatchaufför Petra.

I väg på jobbelijobb och en ensamkväll för första gången på superlänge. Gött med lite tid för sig själv så man hinner tänka färdigt sina tankar. Deadline på söndag för att ta storjävla beslutet om hur mitt närmaste år ska se ut. Nervös tjej. Jättesvårt att bestämma sig för något när man inte har någon att bolla sina idéer med, men för en gångs skull ska jag bara hålla käft och bara göra.

Så, om någon vet om ett boende söderut, gärna sthlm eller i pendlingsavstånd, Hojta till!
 
 
 

RSS 2.0