Boredoom
Får ingenting gjort, bara längtar tills nästa roliga grej. Istället för att sysselsätta mig själv så är det typ som om att jag ställer mig i en kö, helt själv.
Men ändå så är man nöjd, konstig nog. Om detta hade skett för 1-2 år sedan hade jag slutat svara i telefonen, hållet mig undan och isolerat mig ännu mer, men nu vill jag bara att det ska hända någonting, så då klurar jag och blir antagligen knäpp.
Utmanar mig själv genom att lära mig allt om allt, prov-slutar snusa och tappar tålamodet vid matbordet, inreder lägenhet och sneglar på körkortsböckerna. Men slutför ingenting, synnerligen bra jobbat!
Men nu, eller åtminstone snart, befinner sig min fina C sig i republiken med nytillskottet som jag har längtat ihjäl mig efter. Tack gode!
Surhöna
Fröken frustrerad, hejpa!
Som vanligt går det lite ont när jag ska fixa och ordna, inte så lätt när man ligger strax under normalbegåvning stundvis.
Så istället för att sura bort hela dagen tänke jag fokusera på roligare saker man har att se fram emot!
Så som att valborg kommer antagligen att bli episkt. En tur till uppsala med finfölk gör inte så ont.
Eller att det snart är SRF igen, de är väl bara dom inre organen som inte är så nöjd över det, men de får dom leva med.
Eller att det snart är sommar, punkt.
Men absolut närmast är att fröken Silverplats med familj snart kommer, och då ska det fan fikas och mysas så det ska tamefan göra ont i hårbotten. Kärlek förfan.
