Och ta dem i nacken, och sätta dem i koncentrationsläger, så långt upp mot Treriksröset som möjligt.

Tisdag morgon, 05:40 bär det av.
Äntligen.
Jag är så jävla taggad.
Hejdå Östersund.

I stayed up late every lonely night waiting for you to call me I used to think if I gave you time oh baby, you find a way to make it right

Jahapp, måndag.
Sitter helt ensam i lägenheten, känns mer eller mindre som om dörren gått i baklås, för jag kan inte förmå mig själv till att öppna dörren och gå ut.
Jag har verkligen ingen lust med någonting. Speciellt inte när precis allt hela den här otroligt långa dagen har gått åt pipsvängen.
Medvinden jag kände av förra veckan är som bortblåst. 
Som vanligt överdriver jag en liten aning när jag tycker att allt är åt helvete, för så är det ju inte. Men de känns som det. Svårt att ha fokus på det som funkar när ganska väsentliga delar av ens tillvaro saknas eller inte fungerar.
Men fröken Wallin gjorde mig på lite bättre humör iallafall, min fina pussilago! <3
Så när pengarna rullat in ska jag gå på banan-diet och undvika luriga jävlar. Då blir det ordning och reda, förhoppningsvis.

Don't hold yourself like that You'll hurt your knees

Mahaa!
En riktigt lång, het, plågsam dusch va det som behövdes för att surläppen skulle försvinna.
Jag är ren, luktar gott och överjävligt len över hela kroppen. Epilator is the shizzle. Men snubben som kom på denna fantastiskta grej är ett as som gillar att plåga kvinnor. Jag lovar, det finns fan inte en man, karl eller pojk som skulle utsätta sig för något så ont.
Han (för det måste vara en snubbe) är precis lika jävla onskefull som mannen som uppfann stringtrosan, stålbygeln, spanks och bakfyllan.
Ingen kvinna skulle utsätta andra kvinnor för sån jävla skit. Samtidigt måste man fan vara lite tacksam för idioterna till karlsvin som kom på alla dessa fruktansvärda ting.
Fred ut.

Truth or consequence, say it aloud.

Jag blir vansinnig.
På riktigt.
Måste duscha bort allt äckel, nu på en gång.
Eller, så ligger jag kvar här. Suger på den karamellen en liten stund till.
Jag har knappt kommit ifrån tonåren, och är redan så jävla bitter.
Mitt eget fel, helt och hållet. Jag som är dum, naiv och en tönt.
Funderar på att ta ett återfall och vara lite glad och så ett tag, tills det spårar ur igen.
Få bli lite snygg, ha det där "glowet" och smiza sönder ögonen i en mysig eufori.
Alltså, vi snackar ju inte om knark nu barn. Knark är ju bajs vet ni. Vi pratar om andra dumheter.
Men, Jag får väl leva i en halv-beiget tillvaro tills det känns värt att bry sig igen.
Hur som helst, snart är det kvarnöppning. I år tänker jag behålla kläderna på, inte lifta hem i nån ren ilska och se till att ha så kul som möjligt.
Efter det är det inte alls långt kvar till Sweden rock. Då jävlar.
Tills dess får jag väl fortsätta att sköta mig, trots att jag inte vill något annat än att gå lös som en lemur.
Fred ut.

And I swore, I swore I would be true .And honey so did you. So why were you holding her hand?

Men ge mig onsdag, helst nu.
De är fan hög tid att planera allt inför sweden rock, för det måste bli av.
Längtar efter att sommar säsongen ska börja på riktigt, och första eventet är 25:e Maj (ellerrr?), KVÄRNA!
Ska göra mitt bästa för att inte komma hem utan kläder i år. Ett år äldre, ett år klokare?
Återstår väl att se, men med största säkerhet kommer det bli skitkul.

I'm sure I'm not being rude But it's just your attitude

Rekord.
Två helnyktra helger på väldigt kort tid, dock inte på rad. Men ändå.
Jag börjar få ordning på mig själv känns det som.
De är bara en liten skit-detalj som saknas, känslan av att kunna känna sig tillfreds. Det var ett tag sedan.
Tyvärr är det till mesta dels frustration, ilska, rastlöshet och längtan som finns just nu. Väldigt lite långvarig lycka.
Men jag antar att det är dom där jävla "hundåren" plura snackar om. Vad fan det nu är. Bra är det inte, tur att allting kan bli så jävla mkt bättre.
Skrattar förövrigt fortfarande över ett telefonsamtal som ramlade in söndagmorgon, din hopplösa jävel.
Fyllecellen i sveg fick finbesök och jag ett ångestladdat samtal.
Känslan av att vilja dra någon naken efter en dålig grusväg infall sig igen, som ett brev på posten. Men jag bjussar på hånskrattet.
Är jag verkligen så jävla elak och svinig?

I try to search but it's hard to find Find a reason, leave it all behind

Det är alltså meningen att det här ska vara min tid att leva mitt eget liv, innan det är dags att skaffa barn och stadga sig.
I helvete heller. Jag är heligt förbannad.
Jag vill inte bli bitter som 20-åring, jag vill inte behöva vänta på att resten av mitt liv ska springa förbi.
De har snart gått 2 år sedan jag tog studenten, och av olika skäl har jag inte haft möjlighet till att ge mig av.
Jag är fast här, i en lägenhet jag hatar, i en tillvaro där jag får kämpa som ett svin för varenda krona.
Jag kan inte ens minnas sist jag inte hade ont i magen nån vecka innan den 25:e, eller innan förfallodatumet på räkningarna gått ut. Jag kan inte heller komma ihåg senast jag hade råd att lägga undan en slant till en regning dag.
Jag vill jobba. Jag kan i princip göra vad som helst. Jag kan flytta, jag kan gå en kortare utbildning så jag har en rimlig chans att kunna skrapa ihop pengarna som krävs för den utbildning jag vill gå. Jag kan flytta. Jag gör seriöst vad som helst.
Att flytta hem till mina föräldrar är tyvärr inget alternativ, inte för att vi har en dålig relation, men vi kommer garanterat få om jag flyttar hem igen. Jag är vuxen, eller, jag vill vara vuxen. Jag vill ha en ärlig chans att få bli vuxen.

Lite jävla säkerhet, ska det vara för mycket begärt?

RSS 2.0