I wish i could tie you up in my shoes Make you feel unpretty too
Jag struntar verkligen i vad ni som läser det här tycker nu, men jag måste få skriva av mig någonstans.
Då och då händer det att vänner/familj frågar om jag vill följa med på något, tex en promenad eller komma förbi på en kopp kaffe.
Oftast funkar det utan problem, men ibland kommer jag med väldigt dåliga bortförklaringar till att jag inte kan.
"Jag har ingen lust" funkar inte, även fast det är så det ligger till.
Jag kan bli jätteglad över att någon vill dra med mig på en promenad, en kopp kaffe eller bara vill ha sällskap.
Och det är jag, enda tills jag ser mig själv i spegeln eller kommer på hur jag såg ut sist jag såg mig själv.
Jag har inte jättedåligt självförtroende, jag vet att jag ser helt ok ut.
Men ibland känner jag mig så jävla ful, äcklig och ovärdig.
Jag känner mig som nått jävla utfyllnadsgrus, som bara ska tillhöra gruppen för att den ska vara lite större, lite modigare och lite kaxigare.
Oftast kan jag krig gå min impuls till att bara stanna inne, så att ingen ska projektil spy rätt ut.
Jag duschar, lägger omsorgsfullt på smink och fixar håret.
Men ibland går det fan inte.
Som typ idag.
Och jag blir lika jävla ledsen varje gång, när personen som frågar blir besviken och sur på mig när jag först säger ja, för att typ 5 sek senare "aaah justde..Jag kan inte för jag har glömt hur man knyter skorna" eller nått i den stilen.
Det är skit jobbigt.
Jävligt oatraktivt.
Svagt.
Och framförallt, jävligt onödigt.
Kommentarer
Postat av: Pussilagon
Vännen, man får ha sådana dagar MEN hitta gärna på bättre förklaringar än "jag minns inte hur man knyter skorna" ;) Skit i att folk blir besvikna när du inte vill och framför allt: ge fan i vilket, du är snygg, trevlig, kaxig och grön-djävulskt underhållande! Ett skönt tillskott i alla sammanhang helt enkelt.
Postat av: cissi
Min vackra pussilago, jag önskar att det var så lätt! Du är fin och jag saknar fan dig! <3
Trackback
