If I ever leave you, You can say I told you so And if I ever hurt you, You know I hurt myself as well

När man försöker springa ifrån sina bekymmer i en lerig uppförsbacke kommer man tillslut inte orka längre.
Så, nu ligger jag med fejset i leran. Så jävla sur.
Jag förstör och beter mig så illa, blir missförstådd och orkar inte förklara vad jag egentligen menade. Bara rullar över på rygg och ber om ursäkt.

Jag vet vad jag vill ha, men jag klarar inte av det där jävla velandet fram och tillbaka.
Ska jag, eller ska jag inte?
Vad förlorar jag och vad vinner jag?
Kommer allt att lösa sig eller går det åt helvete?

Vilken jävla pers. Jag vill ju att allt ska vara roligt och spännande, inte skrämmande och ångestladdat.

Det enda jag vill, de är att få en chans, lite flyt och nog med deg på kontot så jag fixar det här.
Men nej.
De är oflyt, oväntade utgifter, smutsiga karlar som mindfuckar och ett ständigt skithumör.

Är det min pissiga inställning som ställer till det eller har jag helt enkelt ett jävla oflyt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0