Frustration.

Happ. 
Självbevarelsedrift? Nähä, nänä.
 
Kliar i hela kroppen efter lite äventyr, precis vad som helst, nu på en gång.
Därför vet jag att det bara är en tidsfråga innan jag bryter mitt löfte gentemot mig själv, igen. 
Jag hade en helvetesfylla som resulterade i en ångest sällan skådad, som i sin tur ställde till med ännu mer.
 
Hatar att jag inte kan släppa saker och gå vidare, bara bli glad över att det blivit sagt utan måste alltid fundera och klura in i evighet tills varenda andetag är tvärslut och dom gråahåren rinner ur skallen. Förbannat.
 
Nu har det gått för lång tid för att fråga, om det var sant. Nu är det bara att släppa och gå vidare.
 
8 dagar av tystnad. Ja, så får det fan bli. Den här gången är det inte min tur att vika mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0