Herr Gidlund.
Jorusåatthe. De känns som att jag hade ett riktigt bra nyår med tanke på hur illa sargad kroppen min är. Man får tacka alla inblandade ödmjukast!
Efter att ha mått som en sill hela dagen igår och ätit en bit mat med bland annat fina lellan som fyller år så kände jag att jag behövde något fint och vemodigt.
Så det fick bli fina Kristian Gidlunds sommarprat.
De gör precis lika ont varje gång han berättar om hur han märkte upp nycklar, betalade räkningar och städade inför hans egna död. När han berättar om hur han skrev ett brev, utan adress eller frimärke till hans barn som han aldrig fick.
Det är, utan tvekan, det absolut det finaste jag har hört i hela mitt liv. Det gör ont i sparvhjärtat varenda gång, men det är så vackert att jag kan inte låta bli.
Att det kan snurra så fina tankar och formuleringar i huvudet på en människa är vackert och sorgligt.
Så har ni inte lyssnat på det är det fan på tiden. Sitt ner och chilla en stund i lugn och ro och hör vad denna fantastiska människa hade att säga innan det var försent.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/209304?programid=2071
Fridens!
