Som ensam själ vill jag vandra.

Det mesta blir väl inte som man tänkt sig
och ingen annan kan man skylla på
och baken har man bakåt fast man vänt sig.
Och knappast blir det nå bättre.

Och läser man om sådant som står skrivet
om människor som handlat fint och stort
då verkar livet ens tillspillogivet
och knappast blir det nå bättre.

Nä, inte mycket blir väl som man hoppas
och ungarna är bäst när de är små.
Och kärleken är ljuvlig mens den knoppas.
Sen blir den knappast nå bättre.

Ett löfte är väl bäst mens det är löfte
och annat blir det när det frias in
då har man glömt det mesta som man löfte.
Och knappast blir det nå bättre.

Men när jag lämnar in en vacker dag
då ska jag leva på tvären
ajöss till kortspel och systembolag
som bryter ner karaktären.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0