bröl.

Ah, livskris.

Så de är som vanligt med andra ord. Varför kan man inte få sälja sig själv för en liten slant till någon klok människa med lite livserfarenhet och ha den till att bestämma åt en ett par månader eller så? Reder ut saker och ting och sköter ens papper och ansökningar, medans en annan bara går runt som ett dräglande dagisbarn och utför enklare sysslor som tack. Behändigt.

Alla andra skaffar barn och köper lägenheter helt apropå medans jag bara längtar efter äventyr. Jag vill ju inte ens ta ett absolut beslut om vad jag ska äta till lunch i morgon.

Tvär och sur som den 4-åriga versionen av mig själv. Rör bara på påkarna om någon ropar "-heja gunde!"

Och apropå heja gunde.. Spenderade julhelgen med att kolla på massvis med filmer från när vi var småbarn. Tydligen var jag en skid-talang som 3 åring (?). Ropade morsan eller farsan "heja gunde" så satte små benen igång. Hysteriskt kul.

Och det får mig återigen att tycka att det vore rätt skönt om någon kunde styra över mig, eller åtminstone stå bredvid och skrika "HEJA GUNDE!" .
Hjälp.

Tack hej.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0